 |
|
Marcus Eldh visar på en revirmarkering i snön. Camilla Thorsén, Västerås, Teddy Blom, Nyköping och Gunilla Borgström, Stockholm, lyssnar intresserat.
|
| Foto:
Jan Å Johansson
|
|
Lyckad vargvandring i dagarna två
(2010-03-11
)
Aldrig har väl så få skådat så mycket kiss, för att travestera Winston Churchill. Och det engelska är inte så långsökt som det kan verka, för ekoturismföretaget, Skogens konung i Skinnskatteberg lockar många utländska turister till vargvandring och då företrädesvis britter. Här garanteras dock inte att man får se någon varg, men spännande är det. Vargkiss, däremot, det får man se mycket av.
Vinterns sista vargvandring anordnade Marcus Eldh förra helgen. Normalt får sällskapet övernatta i en tältkåta men det hade utlovats väldigt kalla nätter så det fick bli ett pensionat i närheten av Kloten, där vargarna skulle skådas. Till denna sista vintervargvandring hade åtta mycket förväntansfulla personer anmält sig. Det var en församling med stor geografisk spridning från både Västsverige och Stockholmsområdet. Av naturliga skäl blir det inte vargspaning så väldigt ofta vintertid.
– Så här års blir det bara varannan eller var tredje vecka – det är inte många som vill titta eller lyssna efter varg på vintern, säger Marcus.
Och garanti att få se varg utlovas inte av Skogens konung.
Det hela inleddes inne i värmen på Grimsö forskningsstation där fältansvarige Per Ahlqvist berättade om forskningsstationens arbete men framför allt om forskningen om vargar. Det blev ett föredrag som definitivt höjde temperaturen och förväntningarna bland deltagarna. Särskilt som Per berättade att han har en kamera uppsatt vid ett kadaver och tömt kameran dagen före och funnit en järv på bilderna! Han berättade också om möjligheterna att få in nytt blod i vargstammen genom att flytta vargar från exempelvis Ryssland, vilket Marcus inte är så förtjust i.
– Många engelsmän som hör av sig frågar om vargarna vi har här är genuina. De vill helt enkelt uppleva vår natur så. Själv tycker jag också att det är intressantare med äkta vara, det ”estetiska” värdet på djurarten blir större om det är reproducerat i landet, anser han.
Och det var precis det som deltagarna anmält sig till vargvandringen för; att få se inhemsk varg i svensk natur.
Marcus skruvade upp temperaturen ytterligare då han berättade att han dagen före sett vargar vid ett troligt kadaver.
– Om jag verkar stressad så är det bara för att jag är peppad. Som vädret är i dag kan det inte bli bättre. Chanserna är optimala men de kriterier ni skall tänka på när vi beger oss ut är spår, yl och sist observation. Personligen tycker jag det är häftigast att höra dem yla.
Vi blir förmanade att hålla oss så tysta som möjligt, att smyga så gott det går och om någon hör yl måste vi stanna direkt.
– I går hörde jag ylande direkt efter skymningen och kunde observera ett par vargar i 10–15 minuter. Dit vi skall finns det ett vargpar som vi hoppas får valpar snart, berättar Marcus.
Efter en bilfärd på slingriga vägar, och efter att Marcus gjort ideliga stopp för att visa oss deltagare spår och revirmarkeringar är vi så framme vid kvällens observationsplats. Efter en jobbig marsch i djup snö i cirka 300 meter kan vi svettiga, trots kylan, äntligen börja spana över sjön där Marcus sett vargarna och hört dem yla dagen före. Tystnaden är andäktig, man kan nästan ta på spänningen. Liksom bilen gjort under färden immar okularen igen av spänning och exaltering inför vad vi kanske kommer att få uppleva denna sällsynt vackra vinterkväll. Plötsligt säger Karin Bergius från Rävlanda tyst:
– Där, där ser jag en.
Som på order vänds kikarna åt samma håll. Alla får in vargen som springer över isen och ett förnöjt mummel sprider sig över den församlade skaran. Det dröjer inte länge innan nästa varg observeras. Vid det laget har min kikare immat igen helt, så den missar jag.
Och så ytterligare en rapport om siktad varg och nu bara 150 meter bort tvärs över sjön. Fullkomlig lycka.
– Detta är otroligt, vilken tur vi har! Att vi ser varg på de här turerna händer bara en till två gånger per år. Och nu har vi gjort tre observationer på en kort stund, säger Marcus.
När mörkret lägrat sig provar han att yla. Kanske får han svar? Men det enda som hörs är köldknäpparna i träden, då det blivit rejält kallt. Tidigt nästa morgon återvänder vi till platsen och kan konstatera att det förmodligen ligger ett kadaver där vi sett vargen första gången, ty där är i dag en mängd korpar och en kungsörn. Men inga vargar.
Nu när vintersäsongen är över för Marcus del blir det lite tid till annat. Han har blivit inbjuden att delta i viltförvaltningsdelegationen i länet där bland annat politiker, ekoturism, fisket, jägare och rovdjursorganisationer skall ingå.
– Det är bra att turismen för första gången blir en part när det gäller att förvalta viltstammarna. Ingen frågade oss inom turismnäringen om våra synpunkter inför den stora vargjakten tidigare i vinter. Det är bra att vi i länet själva får bestämma, i stället för att man bestämmer allt på Naturvårdsverket. |
|
Jan Å Johansson
jan.johansson@sveagruppen.se
|
|
|
|
|
Det finns
0
kommentarer till artikeln |
|
|
| Skriv ett inlägg |
|
|
|
|
Untitled Document
Västmanlands Nyheter
Box 1080, 721 27 VÄSTERÅS
Besöksadress: Klockartorpsg 14
Telefon växel: 021-19 04 00
Fax: 021-18 84 34
e-post: Västmanlands Nyheter
|
|
|
|
