 |
|
Entusiaster. Rolf Helleday, Tommy Berglund och Mats Eriksson är stolta över att allt fungerar i Karmansbo smedja. Det är till och med världsunikt.
|
| Foto:
Jan Å Johansson
|
|
Karmansbo smedja är unik i världen
(2010-04-09
)
Vad vore alla historiska miljöer utan eldsjälar som ser till att de sköts och bevaras? De skulle förfalla och ligga lika öde som de en gång blev då verksamheten lades ned. Två av dessa eldsjälar finns i Karmansbo, Tommy Berglund och Rolf Helleday, ordförande respektive avgående ordförande i Karmansbo bruksmiljö. Smedjan här är fortfarande i fungerande skick och visas upp och körs igång på Järnets dag varje år.
I år kommer det även att ske under kulturdagarna i Hed.
1993 startades visningarna av Lancashiresmedjan i Karmansbo. Men dessförinnan reparerades och renoverades det ordentligt.
Tommy Berglund pekar upp mot blåsmaskinen från 1800-talet.
– Tänk, att vi klättrat däruppe och lagat den rostiga plåten.
Smedjan, som har anor tillbaka ända till 1500-talet, har under årens lopp skötts och underhållits, vilket föreningen är tacksam för.
– Men vi har ändå, förutom att laga blåsmaskinen, fått ordna till nya rörledningar ifrån den. Och rännan som leder vattnet fick vi bygga om så att den fungerade, berättar Tommy.
Rolf Helleday förklarar processen, vilken man brukar förevisa på Järnets dag:
– Tackjärnet som kommer från masugnen har en väldigt hög kolhalt och förs därför in i ugnen med träkol, där det är en temperatur på 1 100 grader. Det värms upp med hjälp av eld och luft. Det är den så kallade färskningsmetoden, vilken gör järnet smidbart. Sedan förs järnet till mumblingshammaren, som är tillverkad i Arboga och väger hela 7,5 ton, berättar Rolf.
Det hela går sedan till valsverket, där strängarna kommer ut i olika former – plattjärn och runda former, bland annat. Det runda blir till tråd i olika dimensioner, vilken sedan användes för att bland annat tillverka verktyg och något så udda som harpuner i Norge.
Tidigare fanns också en vällugn som eldades med stenkol och var till för att hålla underhållsvärme på materialet, innan det skulle bearbetas. Den lades dock ned 1958.
– Och den som kan sköta hela den här processen är vår mästersmed Mats Eriksson som har jobbat på Kanthal i Hallstahammar, berättar Tommy.
I smedjan arbetade i början på 1900-talet 70 personer. Vid ugnarna arbetade två smeder, en huvudsmed och en hjälpsmed.
– De jobbade i skift om sex timmar och vilade också i sex timmar. På detta vis hade de en arbetstid på 72 timmar i veckan, berättar Rolf.
Och inte speciellt hälsosamt, kan man tänka, speciellt vintertid om det var riktigt kallt – 80 grader varmt mot bröstet och kanske tio minus på ryggen.
Men verksamheten involverade mer folk än så.
– Här utanför fanns tidigare en järnväg där järnet fraktades till Köping för vidare transport med fartyg till Stockholm. Där vägdes järnet på Järntorget innan skeppen vid Skeppsbron lastades. Så visst involverade verksamheten här i Karmansbo mycket folk även på andra orter.
Redan innan föreningen hade reparerat och renoverat hade man guidade turer i smedjan. Och nu, när allt fungerar, är det populärare än någonsin.
– I fjol, på Järnets dag, kom det hela 400 personer. Vi körde då tre smältor så att alla fick möjlighet att se, uppger Tommy.
Under Järnets dag bjuds det på smedmat bestående av korngrynskaka och stekt fläsk.
– Folk är som galna i det. Vi hade en amerikansk grupp på besök. De blev så begeistrade över allt, att de skänkte oss 20 000 kronor. Och visst, detta är världsunikt eftersom allting fungerar, säger Tommy.
Nu har dock ett problem tillstött inför sommaren, eller egentligen två.
– Vi har lite problem med dammbordet som reglerar vattentillförseln. Och vi har sökt tillstånd hos länsstyrelsen, då man inte kan göra hur som helst i en sådan här byggnad när det gäller att laga den.
– Två anbud har vi fått in från företag som är villiga att åta sig uppdraget. Till dess får vi laga det provisoriskt själva, berättar Tommy.
Fastfruset hjul
Det andra problemet, som om det vill sig riktigt illa kan ställa till stora bekymmer, är att det bildats en väldigt tjock is. Särskilt kring
svänghjulet, som väger hela tolv ton.
– Ja, vi är lite bekymrade över isen, medger Rolf.
Nu önskar sig föreningen bara en sak, förutom att isen smälter i lugn takt, och det är att man får in nya guider till visningarna. För precis som för andra ideella föreningar av detta slag är det svårt med föryngringen. Men det skall nog ordna sig det med. |
|
Jan Å Johansson
jan.johansson@sveagruppen.se
|
|
|
|
|
Det finns
0
kommentarer till artikeln |
|
|
| Skriv ett inlägg |
|
|
|
|
Untitled Document
Västmanlands Nyheter
Box 1080, 721 27 VÄSTERÅS
Besöksadress: Klockartorpsg 14
Telefon växel: 021-19 04 00
Fax: 021-18 84 34
e-post: Västmanlands Nyheter
|
|
|
|
