 |
|
Anita Bengtsson har hela 150 rosorter i trädgården på Fastberga gård i Skerike, varav 11 är okända sorter.
|
| Foto:
Cecilia Eriksson
|
|
Rosade Anita i Skerike tar tillvara på okända rossorter
(2010-07-08
)
Anita Bengtsson har 150 olika sorters rosor i trädgården på Fastberga gård i Skerike. Hon har tagit tillvara flera okända rossorter och har också fått utmärkelsen Guldärtan för att hon bevarat och dokumenterat äldre växter från trakten. Här växer bland annat en ros, Skerikes biskopsros, som blivit föreslagen som Västmanlands landskapsblomma.
I en sommarfin klädsel som matchar de rosa rosorna i trädgården möter Anita Bengtsson mig på gården som tidigare varit hennes hem. Anita och hennes make köpte den före detta gamla officerbostaden från 1785. Numera bor hennes dotter här, men Anita flyttar ut hit på somrarna och bor då i arrendatorbostaden nedanför huvudbyggnaden. Här inne är det mysigt med vedspis där Anita sitter regniga dagar. Annars är det mycket att sköta i trädgården.
– Det är ett heltidsjobb med att gallra och där det är blåsigt läge måste man binda upp, säger Anita.
Hon har hela 150 olika sorters rosor i trädgården, varav 11 sorters okända hitterosor. Flera av rosorna är utrotningshotade. Dessa är skickade till i rosariet på Fredriksdal i Helsingborg för provodling för att förhoppningsvis få reda på vilken grupp de tillhör. Runt Anitas hals hänger guldsmycket av den lilla gotländska blåärten- den fick hon för två år sedan när hon prisades, som den första i Västmanlands län, för sitt ideella arbete med att ta tillvara okända rosor. Anita gör allt för att de ska leva vidare.
– Jag vidarebefordrar sticklingar. Det som är vackert och härdigt ska man inte hålla för sig själv, utan sprida så mycket som möjligt, säger hon.
Anitas intresse för rosor började 1971, när Ulla Beyrons bok I rosens doft kom ut. I boken skrevs bland annat om Norrköpings rosarium och en okänd ros som Anita blev nyfiken på.
– På den tiden fanns det nästan inga amatörer som brydde sig om att bevara gamla sorter, säger Anita.
I dag är det modernt att ta tillvara gamla rossorter som en del av de moderna sorterna. Men de gamla sorterma är friskare och mer härdiga. Anita gick med i danska Nordiska rosenföreningen till en början innan det Svenska rosensällskapet startades först tio år senare.
Ute i trädgården doftar det ljuvligt från de vackra rosorna. Här finns mysteriet Hildas vita som är klassad som gallicaros, men det finns ingen vit gallica, hävdar rosexperterna. Anita visar den ena rosen efter den andra, kända med framförallt okända. Vissa rosor ska inte ens klara av det här klimatet, men de blommar i trädgården här på Fastberga, Anita håller dem vid skyddande husknuten.
I trädgården finns en rossort som blivit föreslagen som Västmanlands läns landskapsblomma av rosexperter. Den har Anita döpt till Skerikes biskopsros.
– Jag hittade den när Biskopsgatan breddades i Västerås. Det var en rosenbuske som växte utanför biskopens trädgården och jag tog några kvistar och satte rötter här, idag har jag ett stort buskage av Skerikes biskopsrosor, berättar Anita.
Rosen återfanns i Skerikes hembygd, bland annat vid kyrkoherdebostället. Det var en ros som biskopen förmodlingen fått och han hade gett den vidare. Det var så förr- att man bytte sticklingar med varandra.
– Den har blivit förslagen som landskapsros, men jag vet inte om det blir så, berättar Anita.
Anita visar rosen och så kommer hon på en idé.
– Jag tror jag ska ge en stickling till biskopen, säger hon glatt.
I trädgården blommar mycket, men Anita visar även några ställen där många sorter dött efter den hårda vintern. De har frusit ned till fotknölarna men inte till rötterna.
Hur länge blommar rosorna?
– Det beror på värmen, men ungefär tre-fyra veckor och sedan är det över. Det gäller de gamla sorterna som odlats före 1867, säger Anita.
Anita har även tagit initativet till hembygdsföreningens täppa invid Skerikes kyrka där Skerikesbor bidragit med bland annat perenner, rosor och äpplen från socknen, men även med stor arbetsinsats.
– Växterna är som en uppståndelsesymbol. Trots att de som odlat växterna vilar på kyrkogården, lever deras perenner vidare, säger Anita. |
|
Cecilia Eriksson
cecilia.eriksson@sveagruppen.se
|
|
|
|
|
Det finns
0
kommentarer till artikeln |
|
|
| Skriv ett inlägg |
|
|
|
|
Untitled Document
Västmanlands Nyheter
Box 1080, 721 27 VÄSTERÅS
Besöksadress: Klockartorpsg 14
Telefon växel: 021-19 04 00
Fax: 021-18 84 34
e-post: Västmanlands Nyheter
|
|
|
|
