 |
|
Sten och Christina Norén lever utan rinnande dricksvatten och WC i sint tidstroget rustade stuga.
|
| Foto:
Anders Jägeberg
|
|
Sveas stuga fick nytt liv med gamla metoder
(2010-07-23
)
Mycket tid och lite
pengar. Så sammanfattar
Christina Norén
receptet för en lyckad
husrenovering. Tillsammans
med maken
Sten har hon renoverat
en stuga i Godkärra
efter alla konstens
regler. Nu ser den
praktiskt taget ut som
den gjorde för mer än
100 år sedan.
Som en röd sinnebild för
drömmen om ett sommartorp
ligger stugan, i skogskanten
men med Övre Vättern
bara några meter bort.
När Sten och Christina
1993 köpte torpet, kallat
Sveas stuga efter tidigare
ägaren, var det ordentligt
förfallet. Taket läckte och
hussvampen hade fått fäste.
De flesta skulle förmodligen
ha rivit det. Men Sten
och Christina hade blivit intresserade
av byggnadsvård
och föresatte sig att rusta
det med gamla beprövade
tekniker.
De hade redan ett sommarhus
ett par hundra meter
bort, så det var inte bråttom
att få stugan beboelig.
I själva verket tog det nästan
15 år innan de kunde
flytta dit möbler.
De engagerade sig i Nätverket
för byggnadsvård
och under åren hölls sex
helgkurser i byggnadsvård i
Godkärra med stugan som
undervisningsobjekt.
– Det blir inte jättemycket
arbete gjort, men man får
en början. Och man lär sig
mycket, säger Christina.
Som den kanske mest
minnesvärda kursen nämner
hon den i lerklining; det
används som isolering i väggar
och golv. Man blandar
lera och sand med kogödsel
och hackad linhalm.
– Vi var ute och plockade
koskit och halm. Sedan hälldes
allt i ett badkar och vi
trampade runt för att blanda
till det. Roligt och säkert
bra för fötterna också, säger
Christina.
Bland åtgärderna kan
nämnas omläggning av
tak, byte av timmerstockar
i väggar, nytt golv i köket,
renovering av fönsterbågar,
renovering av vedspis och
bakugn, målning in- och
utvändigt och tapetsering.
De har uteslutande använt
sig av gamla metoder. Utvändigt
målades stugan med
Falu rödfärg som de själva
kokade. Invändigt har de
målat med linoljefärg, limfärg
och kalkfärg. Likaså har de ansträngt sig
för att hitta gammalt virke
för att reparera med.
– Det mesta materialet
har vi hittat själva eller fått
till skänks. Folk har tipsat
oss om att ”där ska nån riva,
där kan ni hitta något”, säger
Sten.
Exempelvis har han fått
tag på gammalt hässjevirke
som han använt till taket.
– Det är senvuxen gran
som säkert vuxit i hundra
år. Sedan har det använts
som hässjestörar i hundra
år och nu kommer det att
finnas i stugan i hundra år,
säger han.
Sten har själv gått i skogen
för att samla hus- och väggmossa
att täta timmerväggarna
med. I skogen fann
han också tegelstenar från
ett övergivet anrikningsverk
som han tog tillvara.
I köksgolvet ligger uppemot
en halvmeter breda
plank. De tillhör det lilla
som köpts in.
– Vi köpte dem av en
bonde som fällt 200-åriga
tallar. Han kallade planken
sin pensionsförsäkring. Vi
lät hyvla och kilsåga dem,
berättar Sten.
Båda berättar med påtaglig
förtjusning om renoveringsarbetet.
Till de få eftergifterna till moderniteten
hör nydragen el – fast
de har försökt hitta kontakter
och eluttag i gammal
stil – och ett kylskåp som
klätts med samma pärlspontpanel
som finns i övrig köksinredning. Tidstrogenheten
är viktig. Sommarvatten finns indraget
men dricksvatten hämtas
hos grannen. Och torrdass
finns vid uthuset.
– Vi vill ha det så, säger
Christina.
Vad utom intresset har drivit
dem att arbeta så mycket
med renoveringen?
– Vi bodde under en period
i Skinnskatteberg och
känner för den här trakten.
Sedan flyttade vi tillbaka till
Stockholm men hyrde ett
hus i Sotebo. Det var där vi
började rusta, blev intresserade
och lärde oss, säger
hon.
Det händer att de tittar
på Ernst Kirchsteigers husrenoveringar
på tv.
– I början var det jättebra
program, vi lärde oss mycket,
säger Christina.
– Men nu går allt väldigt
fort, man hinner inte lära
sig. Det har blivit mer av
underhållningsprogram,
menar Sten.
Som pensionärer bor de
nu i Sveas stuga från maj till
september. Hus och uthus
är i stort sett färdigrenoverade.
Av bara farten har det
också blivit en bastu, täckt
med torvtak enligt alla konstens
regler. Men någon brist på arbete
i framtiden väntar knappast.
De har flera idéer: återuppbygga
den raserade jordkällaren;
bygga vedskjul;
kolarkoja för att kunna ha
kolmilor på tomten; en liten
smedja; och några till.
– Lite projektidéer måste
man ha. Men jag vet ju att
allt inte kommer att bli av,
säger Sten.
De har också råd till ovana
renoverare:
– Om man tar tid på sig
så gör man mindre fel. River
man ut något snabbt så
kanske man ångrar sig, säger
Christina.
– Och i stället för att betala
ett gym kan man motionera
genom att bära tegelpannor.
Eller trampa lera
till lerklining! |
|
Anders Jägeberg
anders.jageberg@sveagruppen.se
|
|
|
|
|
Det finns
0
kommentarer till artikeln |
|
|
| Skriv ett inlägg |
|
|
|
|
Untitled Document
Västmanlands Nyheter
Box 1080, 721 27 VÄSTERÅS
Besöksadress: Klockartorpsg 14
Telefon växel: 021-19 04 00
Fax: 021-18 84 34
e-post: Västmanlands Nyheter
|
|
|
|
